Han är konsekvent. Han behärskar sina uttrycksmedel till hundra procent. Han är en mästare i färg. Han verkar outslitlig. Lennart Joanson, målare från Jönköping. Lennart Joansson är en konstnär med rötter i traditionen, har foten i expressionismen och tårna i surrealismen. Han är poet, också titlarna på hans verk blir poesi. Han låter ofta känslorna och idéerna gestaltas i figurer; särskilt den kvinnliga är central. Eller man kan säga att figurerna blir en del av den samlade natur som han målar. Det är inte fråga om figurer som går omkring eller sitter i ett rum utan tillsammans i landskapet bildar alla delar en samlad känslobild som han uttrycker.
Den ofta totala sammansmältningen blir en levande, dunkande, inte sällan erotisk miljö, ett högst sinnligt landskap.
I hans bildvärld finns rörelse, virvlar och färg, inte bestämd av verkligheten utan duken tilldelas den färg som hans känsla och vilja bestämmer.
Vi betraktare tvingas att skulptera fram figurer ur denna livlighet; kroppar, parasoller, klippor, träd eller varför inte smaka på blod, saliv, lukter och dofter. Bestattheten är kanske inte en nödvändig egenskap för en konstnär, men den är bra att ha. En drömmare med öppna ögon karaktäriserade sig Artur Lundkvist. En besatt drömmare med öppna ögon tycker jag passar bra på Lennart Joanson. Han censurerar i varje fall inte påtagligt sin värld. Det finns en respektlöshet för givna normer i hans konstnärskap.
Han bygger sin verklighet av drömmar fantasier och idéer. Han bearbetar duken med sina färger och kittlar i sin tur våra fantasier. Han är en god tecknare men det är ändå färgen som som är den utslagsgivande faktorn.
Han har en förmåga att se och bedöma andras konst, även om den inte alls hör hemma i samma genre som han själv jobbar i. Han har ett perfekt öga. Han är den givna jurymannen.
Om jag skulle skriva en lista på de genom tiderna bästa konstnärerna i regionen så skulle utan tvekan Lennart Joanson varit med på den listan.